Nu hade dessa män, som varit tappra och utgjort en skräck för sina många fiender, blivit rädda för, att dra ut i strid mot filistéerna. De hade sin kung, men vågade inte lita på honom; och de menade sig ha valt honom framför Israels Styrka. Då de drabbades av detta rådvilla tillstånd, kände de vanmakt i hjärtat. I sin ångest skingrades folket, och dolde sig i hålor, samt i busksnår och på höga platser, liksom i gropar i marken, som om de flydde från fångenskap. De, som dristade sig till att förena sig med Saul, följde honom skälvande. Han blev svårt rådvill, då han såg att folket hade skingrat sig, övergett honom. Han väntade ängsligt på Samuels utlovade ankomst; men tiden gick och han kom inte. Gud hade hållit Samuel tillbaka, så att Hans folk kunde prövas, och måtte erkänna sin synd, och hur ringa deras kraft var, liksom hur svag deras omdömesgillhet och visdom var, Gud förutan.