En snabb förintelse följde därefter. Sjuttio tusen utplånades av pesten. David och Israels äldstebröder visade den djupaste ödmjukhet och sorg inför Herren. Då Herrens ängel var på väg, för att utrota Jerusalem, bad Gud honom att avbryta sitt förintelseverk. En medömkande Gud älskade stadigt Sitt folk, oavsett deras uppror. Ängeln, som var iförd krigsliknande kläder, med draget svärd i handen, utsträckt över Jerusalem, uppenbarade sig för David, och för dem, som var hos honom. David blev ytterligt rädd, och ropade högt i sitt lidande, och i sitt lidande för Israel. Han bad Gud, att rädda fåren. I sitt lidande bekände han: ”’Det är jag som har syndat, det är jag som har handlat orätt. Men dessa, min hjord, vad har de gjort? Låt din hand drabba mig och min fars hus.’” Andra Samuelsboken 24:17. Gud talade till David, genom sin profet, och bjöd honom, att sona sin synd. David ångrade sig helhjärtat, och hans ånger togs emot. Araunas tröskplats erbjöds honom utan kostnad, att uppföra ett altare på; likaså boskapen, och allt annat nödvändigt för ett offer. Men David sade till honom, som ville skänka honom denna givmilda gåva, att Herren var villig att ta emot offret, som han var beredd att göra, men att han inte tänkte komma fram inför Herren med ett offer, som inte kostat honom något. Han ville köpa det till fullt pris. Där offrade han bränn- och fredsoffer. Gud godtog offren och svarade David med, att sända eld från himlen till att förtära offret. Herrens ängel blev befalld, att sticka svärdet i skidan, och upphöra med sitt utplåningsverk.