David diktade många av psalmerna i ödemarken, dit han måste fly, för att finna trygghet. Även där förföljde Saul honom; och David blev flera gånger bevarad från, att falla i Sauls händer, genom försynens särskilda ingripande. Då David gick igenom sina hårda prövningar, uppvisade han orubblig tillit till Gud, och blev särskilt genomsyrad av Hans Ande, då han tonsatte sina sånger, som berättar om hans faror och befrielser. Likaså tillskrev han Gud, sin barmhärtige beskyddare, pris och ära. I dessa psalmer märks det innerlighet, hängivenhet och helighet. Han sjöng dessa sånger, som uttryckte hans tankar och begrundanden om gudomliga ting, ackompanjerade av skön musik på harpa och andra instrument. Psalmen i Andra Samuelsboken 22 tonsattes, då Saul jagade honom, för att ta hans liv. Nästan alla Davids heliga sånger arrangerades under den tidigare perioden av hans liv, då han tjänade Herren med hjärtats redbarhet och renhet.