David närde den största omsorg för Salomo. Han fruktade, att han skulle följa hans exempel i, att göra något galet. Med den djupaste sorg såg han fläckar och skavanker, som denne ådragit sin karaktär, genom att falla i fatala synder, och han ville rädda sin son från det onda, i fall han kunde. Han hade lärt sig av erfarenhet, att Herren aldrig någonsin fördrog galna gärningar, oavsett om de utfördes av den mest upphöjde furste, eller den enklaste medborgare, utan hemsökte Sitt folks ledare med desto hårdare straff, eftersom furstens ställning var viktigare, än den enklaste medborgares. De synder Israels ledare begick, skulle minska kriminalitetens avskyvärdhet i folks sinnen och samveten, och göra andra folkslag, som inte fruktade Gud, utan trotsade Hans myndighet, uppmärksamma på det, och de skulle ledas till, att bespotta Israels Gud.