Sann godhet räknas i himmelen som sann storhet. Graden av moralisk halt avgör människans värde. En person kan äga många tillgångar och vara förståndig, och ändå vara värdelös, eftersom godhetens glödande eld aldrig har brunnit på hans altare. Hans samvete har nämligen varit uttorkat, ja, ödelagt genom själviskhet och synd. När köttets lusta kontrollerar personen, och den köttsliga naturens onda lidelser får lov till att härska, uppmuntras skepsis mot den kristna trons verkligheter, och då ges det uttryck för tvivel, som om det vore en stor dygd att tvivla.