Filistéerna visste, att korna inte kunde förmås till att lämna sina unga kalvar där hemma, med mindre de sporrades till det av en osynlig makt. Korna gick genast mot Bet-Semes till, lämnande sina kalvar, ehuru de älskade dem. Filistéernas herrar följde efter arken till Bet-Semes’ gräns. De vågade inte att anförtro den heliga kistan helt och hållet till korna. De fruktade, att i fall något ont skulle ske med den, skulle de själva drabbas av stora olyckor. De visste inte, att Guds änglar ledsagade arken, och förde korna till den plats, där den hörde hemma. Bet-Semes’ invånare höll på med skörden; och då de såg Guds ark på en kärra, dragen av kor, gladde de sig storligen. De visste, att det var Guds verk. Korna drog kärran med arken, tills de stannade vid en stor sten. Leviterna tog Herrens ark och filistéernas gåva, och de gav kärran och korna, som hade fraktat den heliga arken, samt filistéernas gåva, vidare till Gud, som brännoffer. Filistéernas herrar vände åter till Ekron, och plågan upphörde.