Kung Sauls dotters värdighet och stolthet fick sig en knäck, då kung David lade åt sidan sina kungakläder, och sin kungaspira, och iförde sig enkla linnekläder burna av prästerna. Hon tyckte, att han var till stor vanära för sig själv och för Israels folk. Men Gud ärade David inför hela Israels åsyn, genom att låta Sin Ande förbli över honom. David ödmjukade sig själv, men Gud upphöjde honom. Han sjöng på ett inspirerat sätt, spelade på harpa, åstadkommande den mest förtrollande musik. I blygsam omfattning kände han den heliga glädje, som de heliga kommer att erfara genom Guds röst, när deras fångenskap vänds, och Gud ingår en fridspakt med alla, som har hållit Hans bud.