Deras förbrytelser blev kända för hela Israel. Eli tillrättavisade dem. Han visade dem omfattningen av deras synd. Det var inte tal om inbördes synder, som de offrande prästerna kunde sona för. Men om prästerna själva syndade mot Gud, och visade öppet förakt för Hans myndighet, vem skulle då sona för dem? De visade ingen hänsyn till sin fars råd. Eli var både domare och överstepräst i Israel, och han var ansvarig för sina söners uppförande. Han borde genast ha avskedat dem från prästsysslan, och dömt dem så, som deras sak förtjänade. Han visste, att om han gjorde det, måste de lida döden för sitt avskyvärda exempel för Israel. Genom att låta dem, trots deras skuld, fortsatt verka som präster i Israel, skulle det komma folket att ta lätt på överträdelser, och förakta slaktoffren.