Då Adam och Eva insåg, hur upphöjd och helig Guds lag var, då de insåg, vilket dyrbart offer som måste bäras fram för deras överträdelses skull, för att frälsa dem och deras efterkommande från fullständig ödeläggelse, bad de att själva få dö, eller att låta dem och deras avkomma lida straffet för deras överträdelse, hellre än att Guds älsklige Son skulle göra detta stora offer. Adams ångest tilltog. Han såg, att hans synd var av så stor omfattning, att den medförde förfärliga följder. Var det möjligt, att himmelens ärade Furste, som hade vandrat med Adam och talat med honom i hans oskulds dagar, som änglarna ärade och tillbad, skulle tas ned från Sin upphöjda ställning, för att dö för hans överträdelse? Adam upplystes om, att en ängels liv inte kunde gottgöra skulden. Jehovas lov, grundvalen för himmelens och jordens regering, var lika helig som Gud Själv; därför kunde inte Gud anta en ängels liv som offer för dess överträdelse. Hans lag var av större vikt i Hans ögon, än de heliga änglarna omkring Hans tron. Fadern kunde inte avskaffa eller förändra ett enda bud i Sin lag, för att tillmötesgå människan i hennes fallna tillstånd. Men Guds Son, som i samverkan med Fadern hade skapat människan, kunde åstadkomma en försoning för människan, som var godtagbar för Gud, genom att ge Sitt liv som ett offer och bära Faderns vrede. Änglarna underrättade Adam om, att liksom hans överträdelse hade bringat död och elände, skulle liv och oförgänglighet bringas i ljuset genom Jesu Kristi offer.