Profetians Ande, band 1 kapitel 4. 47. Från sida 47 i den engelska utgåva. | tillbaka |
Då fylldes himmelen med glädje, outsäglig glädje; och den himmelska hären sjöng lovsånger till Guds ära. De slog på harporna och sjöng en ton högre, än förr för Guds stora barmhärtighet och självnedlåtenhet i det, att Han skänkte Sin Son till att dö för ett upproriskt släkte. Pris och tillbedjan steg upp för Jesu självförsakelse och offer; för att Han var villig att lämna Faderns sköte, och välja ett liv fullt av lidande och smärta, samt att dö en föraktfull död, för att ge livet för andra. |