Hanok berättade trofast för folket allt, vad Gud hade uppenbarat för honom genom Profetians Ande. Några trodde på hans ord, och vände om från sin ogudaktighet till, att frukta och tjäna Gud. Sådana uppsökte ofta Hanok på hans ensliga vistelseorter, och han undervisade dem och bad för dem, att Gud skulle ge dem kunskap om Sin vilja. Till sist valde han bestämda tider för ensamhet och ville inte låta sig finnas av folket, ty de avbröt hans heliga betraktelser och samtal med Gud. Han drog sig inte alltid undan från deras sällskap, som älskade honom och lyssnade till hans visdomsord; ej heller fjärmade han sig helt från de ogudaktiga. Han träffade de goda och de onda vid bestämda tidpunkter, och verkade för, att vända de ogudaktiga från deras onda väg, och undervisa dem i gudskunskap och gudsfruktan. Han lärde dem, som ägde kunskap om Gud, att lära känna Honom mera fullständigt. Han stannade kvar hos dem så länge, som han kunde gagna dem genom sina gudfruktiga samtal och sitt heliga föredöme. Därefter drog han sig undan från allt sällskap – från de rättfärdiga, från bespottare och avgudadyrkare, för att vara i enrum; ty han hungrade och törstade efter umgänge med Gud, och den gudomliga kunskap, som Han allena kunde ge honom.