Hanok fortsatte, att bli mera himmelsk under sina samtal med Gud. Hans ansikte strålade av ett heligt ljus, som vilade över anletet, medan han undervisade dem, som ville lyssna till hans visdomsord. Hans himmelska och ärevördiga utseende slog folket med häpnad. Herren älskade Hanok, därför att han ständigt följde Honom, och avskydde ogudaktighet, samt uppriktigt sökte himmelsk kunskap, för att kunna uträtta Hans vilja mera felfritt. Han längtade efter, att förenas ändå innerligare med Gud, som han fruktade, ärade och tillbad. Gud ville inte låta Hanok dö som andra människor, utan sände Sina änglar, för att ta honom till himmelen, utan att han skulle smaka döden. I de rättfärdigas och de ogudaktigas närvaro blev Hanok borttagen från dem. De, som älskade honom, tänkte att Gud hade fört honom till en av hans hemliga platser; men efter att de flitigt hade sökt honom, och inte varit i stånd till, att finna honom, sade de att han inte längre fanns, ty Gud hade tagit honom.