Slutet för deras prövotid närmade sig. Världens vantroende, bespottande invånare skulle få ett särskilt tecken på Guds gudomliga makt. Noa hade trofast följt den undervisning, som Gud hade gett honom. Arken hade fullbordats precis som Gud hade befallt. Noa hade samlat in en oerhörd mängd föda för människor och djur. Efter att detta hade utförts, befallde Gud den fromme Noa: ”’Gå in i arken med hela din familj. Dig har jag nämligen funnit rättfärdig inför mig i detta släkte.” Änglar sändes ut, för att samla in djuren, som Gud hade skapat, från öppen mark och skog. Och de följde efter, två och två, hane och hona, och av rena djur sju och sju. Djuren, från de vildsintaste till de lugnaste och harmlösaste, marscherade fredligt och allvarsmättat in i arken. Himlen syntes vara fylld av fåglar av alla de slag. De kom flygande till arken, två och två, hane och hona, och av rena fåglar sju och sju. Världen bevittnade detta med förundran – somliga i fruktan, men de hade blivit så förhärdade i uppror mot Gud, att denna märkvärdiga uppenbarelse av Guds makt endast gjorde ett tillfälligt intryck på dem. Under sju dagars tid strömmade djuren in i arken, och Noa ordnade in dem i de bås, som stod redo för dem.