Under Syndaflodens förlopp samlade människorna och djuren sig på landets högsta punkter, och då vattnet vände tillbaka från jorden, låg deras döda kroppar på bergen och höjderna så väl som på slätterna. Människors och djurs lik låg på jordens yta, men Gud ville inte låta dem bli kvar där samt ruttna och förpesta luften. Därför gjorde Han jorden till en väldig begravningsplats. Han lät en kraftig vind dra fram över jorden, för att föra bort vattnet, och den skjutsade undan det med stor kraft. I vissa fall revs bergstoppar av likt mäktiga laviner, och skapade väldigt höga höjder och berg, där inga stått tidigare, och begravde liken med träd, stenar och jord. Dessa berg och höjder ökade i storlek och blev mera oregelmässiga till formen genom samlingar av stenar, klippavsatser, träd och jord, som drev på och omkring dem. De dyrbara träd, stenar, silver och guld, som hade berikat och förskönat världen före Syndafloden, och som människorna hade avgudat, sänktes under jordens yta. Vattnen, som bröt fram med sådan kraft, hade flyttat på jord och stenar, och staplat dem på jordens skatter, ja, på många ställen hade därmed berg skapats över dem, för att dölja dem för människors syn och efterforskning.