Noa och hans familj var inte de enda, som fruktade och lydde Gud. Men Noa var den frommaste och heligaste mannen på jorden, och var den, vars liv Gud skonade, för att utföra Hans vilja i, att bygga arken och varna världen om dess stundande undergång. Metusela, Noas farfar, levde till det år, då vattenfloden kom; och det var andra, som trodde på Noas predikan och hjälpte honom, att bygga arken. Dessa dog dock, innan flodens vatten kom över jorden. Noa fördömde världen genom sin predikan och sitt exempel, genom att han byggde arken. Gud gav alla, som önskade det, möjlighet till att ångra sina synder och vända om till Honom. Men de trodde inte på Noas predikan. De bespottade hans varningar och gjorde narr av, att han byggde ett så oerhört stort skepp på torra land. Noas ansträngningar, för att reformera sina medmänniskor, vann ringa framgång. Men i över ett hundra år fortsatte han ståndaktigt, att verka för, att människorna skulle överge synden och överlämna sig åt Gud. Varje slag på arken predikade för folket. Noa ledde verket, förkunnade och arbetade, medan folket såg på förbluffade, och betraktade honom som svärmare.