Då Gud förkunnade Sin lag med väldig kraft från Sinai, introducerade Han vilodagsbudet med följande ord: ”Tänk på sabbatsdagen så att du helgar den.” Därefter yttrar Han entydigt, vad som får göras på de sex dagarna, och vad som inte får göras på den sjunde. Sedan hänvisar Han åhörarna till Sitt föredöme under tidens sju första dygn, och nämner orsaken till veckodagarnas ordning: ”Ty på sex dagar gjorde Herren himlen och jorden och havet och allt som är i dem, men på sjunde dagen vilade han. Därför har Herren välsignat sabbatsdagen och helgat den.” Denna orsak är skön och övertygande, när vi förstår, att skapelseberättelsen framställer verkliga dygn. De sex första dagarna i varje vecka ges åt människan till hennes arbete, eftersom Gud använde samma tidsperiod av den första veckan till skapelsens verk. Gud har märkt ut den sjunde dagen som vilodag till hågkomst av Hans vila under samma tidsperiod, sedan Han hade fullbordat skapelseverket på sex dagar.