Då tiden var uppfylld, blev Kristus född i ett stall, vaggad i en krubba, omgiven av stallets djur. Var denne verkligen Guds Son, som till Sitt yttre var ett skröpligt och hjälplöst barn, som i allt liknade andra barn? Hans gudomliga härlighet och majestät doldes i mänsklig skepnad, och änglar bebådade Hans ankomst. Nyheterna om Hans födsel bars fram med glädje till de himmelska salarna, medan jordens stora män inte kände till den. De stolta fariséerna och de skriftlärde, med sina hycklande ceremonier, och synbara hängivenhet för lagen, kände inte till något om barnet i Betlehem. De var okunniga om sättet Han skulle visa Sig på, trots sin prålande lärdom och visdom till, att utlägga lagen och förutsägelserna i profetskolorna. De fann själva på medel till sitt eget främjande. Deras studium gick ut på, att vinna rikedom och världslig ära på framgångsrikaste sätt, och de var helt oförberedda på Messias’ uppenbarelse. De såg sig om efter en mäktig furste, som skulle regera på Davids tron, och vars (16) rike skulle bestå för evigt. Deras stolta och höga tankar om Messias’ ankomst stämde inte överens med de profetior de bekände sig till, att kunna förklara för folk. De var andligt blinda, och var ledare för de blinda.