Herodes väntade ivrigt på de vise männens (27) återkomst; ty han var otålig efter, att genomföra sitt beslut, att utplåna Israels nyfödde kung. Efter lång väntan på den kunskap han önskade, blev han rädd för, att hans avsikt gått om intet. Han tänkte så här: Kunde männen ha genomskådat hans uttänkta, mörka gärning? Kunde de ha förstått hans plan, och medvetet ha undvikit honom? Detta tycktes honom vara ett hån och förlöjligande. Hans otålighet, missunnsamhet och hat växte. Han eggades av sin fader, Djävulen, till att förverkliga sin avsikt genom den gruvligaste handling. Om han skulle misslyckas med, att genomföra sina mordiska intentioner med svepskäl och list, skulle han allt väcka rädsla i alla judars hjärtan med kraft och myndighet. Det skulle statueras ett exempel på, vad deras kung skulle möta, om de tänkte sätta honom på tronen i Jerusalem.