Judarna hade tänt Herodes’ missunnsamhet och hat mot Kristus genom sin falska utläggning av profeter. De lärde ut, att Kristus skulle regera över ett jordiskt rike, i oöverträffad härlighet. Deras stolta prål framställde världens Frälsare, och Hans uppdrag på jorden, i ett på det hela taget falskt ljus. Deras stolta uppfattningar och braverande förde inte till det, som Satan först hade tänkt sig, nämligen att utplåna den unge Frälsaren, utan drabbade dem själva, och fyllde deras hem med sorg. I en profetisk syn sade Jeremia: ”Ett rop hördes i Rama, gråt och högljudd klagan: Rakel sörjde sina barn, och hon ville inte låta trösta sig, eftersom de inte längre fanns till.” Matteusevangeliet 2:18, kursivering i Svenska Folk-Bibeln 98. Men Herodes överlevde inte sitt fruktansvärda verk särskilt länge. Han dog en ohygglig död. (29) Han måste ge efter för en makt han inte kunde undvika eller övervinna.