Detta var det mottagande Frälsaren rönte, då Han kom till en fallen värld. Han lämnade Sitt himmelska hem, Sitt majestät, Sina rikedomar och Sin höga rang, samt iförde Sig mänsklig natur, så att Han kunde frälsa det fallna släktet. I stället för att människorna ärade Gud för den ära, som Han tilldelade dem, genom att sända Sin Son i syndigt kötts gestalt, och ge plats åt Honom för sin hängivenhet, tycktes den unge Frälsaren sakna både vila och trygghet. Jehova kunde inte betro världens invånare med Sin Son, som kom till världen, och genom Sin gudomliga kraft var mäktig, att återlösa fallna människor. Han kom, för att bringa människorna liv; de, som Han kommit för att hjälpa, mötte Honom med hån, hat och misshandel. Gud kunde inte betro Sin älskade Son åt människor, medan Han genomförde Sitt godhetsverk för deras räddning, och till sist upphöjdes till Sin egen tron. Han sände änglar till, att ledsaga Sin Son och beskydda Hans liv, tills Han uppdrag på jorden var utfört, och Han skulle dö för de människors händer, som Han kommit för att frälsa.