Då tiden närmade sig för Guds Son, att göra Sitt inträde i världen, var Satan ständigt på sin vakt, för att bereda det judiska folkets hjärtan på, att förhärdas mot de bevis Han skulle ge på Sitt Messiasskap. Judarna hade blivit stolta och överlägsna. Prästerskapets renhet hade inte bevarats, utan hade blivit förfärligt fördärvat. De upprätthöll formerna för och ceremonierna hos sitt tillbedjanssystem, samtidigt som deras hjärtan stod fjärran från Guds verk. De understöttade inte personlig renhet och en dygdens karaktär. Och ju mera de saknade de nödvändiga kvalifikationerna till det heliga arbetet, som den allrahögste Gudens präster, desto mera hårdnackat visade de ett yttre sken av nitiskhet, iver och helgelse.