Varje mänskligt företag blir en obetydlighet, då det jämförs med Guds utsändande av sin Son till världen. Vilken glädje det var för lärjungarna att vandra och tala med himmelens Majestät! Saliga var de, som ibland sig hade Fridsfursten, vilken dagligen bragte dem nya nådesbevis och nya välsignelser! Varföre skulle de sörja och fasta? Att fasta var mer passande för dem, som förkastade Frälsaren, tillslöt sina ögon och öron för hans gudomliga lära och vände sig bort från den frid och glädje, som den eviga sanningen och kärleken bragte dem. Guds gåva anförtroddes dem en kort tid; men de föraktade den och valde hellre träldom och mörker än den frihet och det ljus, som Jesus skänkte dem.