En morgon var fiskarna ute i sina båtar på Galileiska Sjön. De var trötta; ty de hade arbetat hela natten utan att få någonting. Men då det dagades, upptäckte Simon Jesus, som vandrade på sjöstranden. Han kallade lärjungarnas uppmärksamhet till deras älskade lärare, och de rodde alla mot landet. Det tycktes vara alldeles omöjligt för Frälsaren att få vara ensam: Folket hade redan samlat sig i en stor skara omkring honom, där han gick på sjöstranden. De sjuka och lidande fördes till honom för att erhålla hjälp. Till sist kom det så mycket folk omkring honom, att de knappt hade rum till att stå. Fiskarna närmade sig just vid denna tid stranden. Jesus bad Petrus om att få stiga i hans båt, och då han hade gått ned i den, bad han lärjungarna om att ro litet ut från land. Då han sålunda var skild från folket ett litet stycke, kunde han bättre ses och höras, och han talade till det från båten på sjön som Guds rikes hemligheter. Hans ord var allvarliga och enkla och trängde in i folkets hjärtan med övertygande kraft.