Den som verkligen överbevisas om synd, känner, att hela hans liv har varit fullt av otacksamhet. Han känner, att han har berövat sin bäste vän den tid och styrka, som blev så dyrt köpt för honom. Hans hela själ fylls med outsäglig sorg över, att han har åsidosatt och bedrövat den barmhärtige Frälsaren. En sådan sorg är dyrbar; ty den frambringar rättfärdighetens saliga frukter. Den otrogne vill visserligen från sin ståndpunkt kalla denna sorg en svaghet; men den är en styrka, som binder den ångerfulla själen till den evige Guden med band, som inte går att slita sönder. Den visar, att Guds änglar bringar tillbaka till själen de dygder, som gick förlorade genom synd och överträdelse. Att bekänna och beklaga sina villfarelser vittnar om en ypperlig karaktär, som är i stånd till att uppdaga och rätta dem. Den ångerfulla själens tårar är bara de skyar och regndroppar, som föregår härlighetens solsken, den sorg, som bebådar en glädje, som skall bli en levande källa i själen. Människorna sår i Guds stora åker med besvär och tårar, men också under tålmodig förväntan, och de blir välsignade, ty himmelen upplåts eller öppnas, och regnet faller och frambringar en rik skörd. När sedan skördens Herre kommer, går de hem med glädje och har sina kärvar med sig.