De saker, som tycks en kristen mest besvärliga, för ofta med sig de största välsignelser. Förakt och baktal har alltid kommit dem till del, som varit trogna i uppfyllandet av sina plikter. En rättfärdig karaktär skall bevara sin renhet och dygd, även om den blir nedsvärtad med baktal och lögn. En kristens karaktär bör vara oförändrad, antingen man trampar honom i smutsen eller upphöjer honom till himmelen, och det lugna medvetandet om, att man är oskyldig, medför sin egen belöning. Förföljelse prövar den grundval, varpå människans karaktär verkligen vilar. En gång, antingen sent eller tidigt, skall det uppenbaras för världen, om de onda ryktena var sanna, eller om de var giftiga pilar, som ondska och hämnd hade utslungat. Det enda sätt, varpå man kan avgöra sådana frågor, är att tjäna Gud stadigt och uppriktigt. Jesus önskar, att hans folk noga skall akta sig för, att ge sanningens fiender någon orsak till att tala illa om deras heliga tro. Inga dåliga handlingar borde sätta en skamfläck på dess renhet. När alla argument slår fel, spyr baktalarna ofta sin galla över Guds förföljda tjänare. Men deras lögnaktiga tungor bringar omsider förbannelse över dem själva. Till sist för Gud rätten till seger; han ärar de oskyldiga och döljer dem i sina boningar, långt från all lögn och baktal.