”Ni ärjordens salt. Men om saltet förlorar sin sälta, hur skall man då göra det salt igen? Det duger bara till att kastas ut och trampas ner av människor.” (Matteusevangeliet 5:13) Folket kunde se, hur det vita saltet, som mist sin smak och var obrukbart och därför blivit bortkastat, glänste på vägen. Jesus begagnade saltet för att avbilda det inflytande, som en kristens liv och lära skulle ha på världen: Om inte några få rättfärdiga hade funnits på jorden, skulle Guds vrede för länge sedan ha utrotat de ogudaktiga. Guds folks böner och goda gärningar bevarar världen; de är en livets lukt till livet. Men om de bara är namnkristna, om de inte har någon dygdig karaktär eller lever ett liv i Gud, är de liksom saltet, vilket har förlorat sin salta egenskap; de hara ett dårligt inflytande i världen och är värre än de otrogna.