”Ni har hört att det är sagt till fäderna: Du skall inte mörda. Den som mördar är skyldig inför domstolen. Jag säger er: Den som är vred på sin broder är skyldig inför domstolen, och den som säger till sin broder: Ditt dumhuvud, är skyldig inför Stora rådet, och den som säger: Din dåre, är skyldig och döms till det brinnande Gehenna.” (Matteusevangeliet 5:21, 22) Här visar Jesus, att mord först yttrar sig i hjärtat. Den ondska och hämndkänsla, som gläder sig i våldsamhetsutbrott, betraktas som mord. Jesus går ändå längre och säger: ”Den som (utan orsak, eng. Bib.) är vred på sin broder är skyldig inför domstolen”. Det finns en vrede, som inte är brottslig; ett visst slags harm är rätt under vissa omständigheter till och med bland Kristi efterföljare. När de ser, att Gud vanäras, hans namn bespottas och hans dyrbara sanning kommer i vanrykte genom dem, som bekänner sig till att ära den, när de ser, att de oskyldiga blir förtryckta och förföljda, kan en rättfärdig harm fylla deras själ. En sådan vrede, som uppkommer av nitälskan för Guds lag, är inte synd. Bland dem, som lyssnade till dessa ord, fanns några, vilka lovprisade sin egen rättfärdighet, emedan de inte hade begått någon yttre förbrytelse, samtidigt som de i sina hjärtan hyste känslor, som var av samma beskaffenhet som de, vilka förmådde mördarna att utföra sina förskräckliga handlingar. Och likväl utger dessa människor sig för att vara fromma, och de rättar sig efter religionens utvärtes fordringar. Jesus vänder sig till sådana, när han säger: