Medan Jesus förberedde sina lärjungar till deras invigning och undervisade dem om de plikter, som hörde till det stora verk, vilket låg framför dem, trängde Judas sig in ibland dem. Denne man utgav sig för att vara Jesus starkt tillgiven och föreslog att få bli hans lärjunge. ”’Jag vill följa dig vart du än går.’” (Lukasevangeliet 9:57) Jesus tog inte emot honom särskilt varmt; men han stötte honom ej heller ifrån sig, utan tilltalade honom med dessa sorgliga och rörande ord: ”’Rävarna har lyor och himmelens fåglar har bon, men Människosonen har inget att luta huvudet mot.’” Judas var egennyttig och hans egentliga avsikt med att komma i förbindelse med Kristus var att erhålla jordiska fördelar genom honom; men Kristi antydning om sin egen fattigdom, i det han framhöll sin ställning i motsats till rävarnas och fåglarnas, hade till avsikt att kväva allt hopp, som Judsas hyste, om att erhålla jordisk vinst genom att bli Kristi efterföljare. Judas var en man av erkänd företagsamhet och stora förmågor, och han hade inte så ringa inflytelse. Av dessa orsaker önskade lärjungarna, att han skulle gå med dem. De anbefalde honom synnerligen varmt åt Jesus som en person, vilken kunde hjälpa honom betydligt i hans verksamhet. De blev därför förvånade över, att Jesus mottog honom så kallt; men Frälsaren kände Judas’ hjärta och visste redan den gången, hur han skulle delta i att förråda och ta livet av honom. Likväl önskade Jesus, att han skulle följa honom, så att han kunde upplysas om hans gudomliga utskickande, erhålla andlig styrka till att övervinna det dåliga i sin karaktär och erfara en grundig omvändelse, så att han en gång kunde bli frälst. Genom Kristi hjälp var detta möjligt för honom.