Åtskild på detta sätt från sina vänner och anhöriga, måste han lida denna förfärliga plåga. Ingen vänlig hand kunde lindra hans smärta. Han måste vittna om sin egen eländighet, riva sönder sina kläder och varna alla, så att de kunde fly från hans orena och avtärda kropp. Man erfor en känsla av fruktan och avsky, när man hörde, hur de ensamma, landsförvisade spetälska ropade sitt bedrövliga varningsord: ”Oren, oren!”