Det var en spetälsk, som hade innehaft en hög ställning i samhället. Han och hans familj blev djupt bedrövade, då de erfor, att han fallit offer för denna avskyvärda sjukdom. De rådfrågade med skickliga läkare, som noggrant undersökte honom samt flitigt rannsakade sina läkareböcker får att, om möjligt, vinna mer kunskap om sjukdomen; men de blev mot sin önskan tvungna att förklara sig ur stånd att hjälpa honom, m. a. o. var sjukdomen obotlig. Därnäst var det prästernas plikt att undersöka honom, och följden härav blev, att de förklarade hans sjukdom vara spetälska av det värsta slag. Därefter dömdes han att som en levande död åtskiljas från sina vänner och från samhället, där han innehaft en sådan ärofull ställnig. De, som förr hade sökt hans välvilja och glatt sig över hans gästvänlighet, flydde nu från hans närvaro med förskräckelse. Han lämnade sitt hem som en landsförvisad.