Jesus undervisade vid sjöstranden utanför stadens gränser, och många samlades för att höra hans ord. Den spetälske, som i sin ensamhet hade hört om några av Jesu mäktiga underverk, kom även han för att se honom, och drog sig så nära han tordes. Sedan han lämnade hemmet hade sjukdomen utvecklat sig i förskräcklig grad. Hans tärda kropp utgjorde nu en vämjelig syn. Han stod på avstånd och uppfångade några av Jesu ord samt såg, hur han lade händerna på de sjuka för att hela dem. Han blickade med förvåning på de halta, de blinda, de värkbrutna och många andra, som blev botade och lovade Herren för sin frälsning genom Jesu gudomliga kraft. Han såg på sin egen eländiga kropp och undrades, om inte den Store Läkaren kunde bota även honom. Ju mera han hörde och såg och övervägde saken, desto mer blev han överbevisad om, att denne man verkligen var den utlovade Frälsaren, som skulle komma till världen och för vilken ingenting var omöjligt. Ingen kunde utföra sådana underverk, undantagandes han var sänd av Gud, och den spetälske längtade efter att gå till Jesus och bli botad.