De som hade förhärdat sina hjärtan genom kärlek till prakt och ceremonier, önskade inte att förstå Jesu lära, ej heller önskade de, att Guds nåd skulle påverka deras hjärtan. Denna klass förblev i okunnighet av egen vilja. De som förenade sig med Kristus och anammade honom, som är ljusets och sanningens källa, förstod hans ord och erhöll därigenom sann kunskap om Guds rike. Men de som av en eller annan orsak uraktlät eller försummade att dra fördel av de gynsamma tillfällen, som de hade att lära känna sanningen, eller som rätt brukade förståndet, men nekade att låta sig överbevisas om det, som deras ögon såg och deras öron hörde – dessa skulle förbli i mörker; de skulle se, men inte förstå, samt höra, men inte fatta. Guds sanning fordrade så mycken självuppofring och helighet, att det ej behagade deras köttsliga sinne, och de slöt till sina hjärtan och överlämnade sig åt otro och skrymteri eller hyckleri.