Frälsaren frågade sina lärjungar, om de förstod dessa saker. De svarade: ”’Ja’. Då sade han till dem: ’Därför är varje skriftlärd, som har blivit en himmelrikets lärjunge, lik en man som ur sitt förråd hämtar fram både nytt och gammalt.’” (Matteusevangeliet 13:51, 52) I denna linkelse framställer Jesus för sina lärjungar det ansvar, som vilade på dem; ty det var deras uppgift att framställa för världen det ljus, som de hade erhållit av honom. Gamla Testamentet var alla de heliga skrifter, som fanns på den tiden, och det var inte bara skrivet för de gamla, utan för alla tider och alla folk. Jesus fordrar, att de, som framlägger hans lära för andra, bör flitigt forska i Gamla Testamentet, så att de kan få kännedom om de vittnesbörd, som bekräftar att han är den Messias, om vilken profeterna hade förkunnat och om vilken de uppenbarat, hur han skulle verka i världen. Gamla och Nya Testamentet är oskiljaktliga; ty båda innehålla Kristi lära. Judarnas lära kan inte bringa frälsning, eftersom de antar blott Gamla Testamentet och förkastar Frälsaren, vilkens liv och verksamhet var en uppfyllelse av lagen och profeterna. Och de, som förkastar Gamla Testamentet och lär människorna så, kan inte bli frälsta, emedan de förkastar det, som vittnar om Kristus. Fritänkare börjar med att tvivla på Gamla Testamentet, och det fordras endast ett steg till för att förneka tron på det Nya och sålunda förkasta båda.