Översteprästerna, de skriftlärde och rådsherrarna älskade, att be på de mest offentliga platser, inte bara i till trängsel fulla synagogor, utan även i gathörn, så att de skulle bli sedda av människor och bli rosade för sin helighet och ödmjukhet. Deras välgärningar utfördes på det mest offentliga sätt, och för att leda folks uppmärksamhet till dem själva. Deras stämmor hördes faktiskt på gatorna, inte bara för att upphöja det egna jaget, utan i ordstrider med dem, vars lära skilde sig från deras. De blev förnärmade och oförlåtande, stolta, högmodiga och fanatiska. Genom Sin trofaste profet visade Herren på Kristi liv som en markant motsats till de hycklande översteprästerna, skriftlärde och fariséerna.