Hundratals av sjuka och lama fördes till Kristus för att erhålla hjälp, och man lade dem på jorden i en sådan ställnig, att de lätt kunde ådra sig hans uppmärksamhet. Skaran hade med stor längtan väntat på Jesu ankomst, och det kom ständigt flera och flera. Frälsaren kunde inte här finna den vila, han sökte; ty folket behövde hans hjälp, och deras nöd uppväckte genast hans medlidande. Han kunde inte gå sin väg med sina lärjungar för att erhålla den ro, som han behövde, och sålunda bedra folket i dess förväntningar. Alla slags sjukdomar var rådande bland dem, som kom för att få hjälp. Några brann av feber och kände inte ens de kära vänner, som tog vård om dem. Andra var döva, blinda, giktbrutna, lama och sinnessvaga. Jesu hjärta fylldes med medlidande, då han betraktade alla dessa eländiga människor.