Emellertid var lärjungarna i nöd. En storm hade uppkommit, och sjön var synnerligen upprörd. Timme efter timme arbetade de med årorna och drevs hit och dit av vågornas oemotståndliga makt. Hela natten kastades de omkring av de upprörda vågorna och riskerade varje ögonblick att uppslukas av dem. Uti vanligt väder var det endast några timmars arbete att ro över till den motsatta stranden från den plats, som de hade lämnat. Men deras skrala båt drev längre och längre bort från hamnen, som de sökte. Den var som en leksak för den våldsamma stormen. De hade lämnat Jesus med otillfredsställda hjärtan. De knorrade inbördes, emedan deras önskan med avseende på att upphöja deras Herre till konung i Israel inte hade blivit uppfylld. De förebrådde sig själva, emedan de så lätt hade låtit sig avvändas från sina beslut och så lätt givit efter för Jesu befallningar. De tyckte, att om de hade varit mera bestämda med att utföra sina beslut, hade de nog ändå uppnått sin avsikt.