Profetians Ande, band 2 kapitel 21. 269.     Från sida 269 i den engelska utgåva.tillbaka

Jesus går på Vattnet.

De tänkte, att det måste vara en ande, vilken förebådar deras ögonblickliga undergång. Jesus fortfar lugnt att gå, som om han ämnade att gå förbi dem; men de känner igen hans form och vet, att han inte skall lämna dem i deras nöd. De ropar högt och ber om hans hjälp. Skepnaden vänder sig om – det är deras älskade Mästare, vilkens välkända stämma talar och stillar deras fruktan: ”’Var lugna. Det är jag. Var inte rädda.’” (Markusevangeliet 6:50) Ord har aldrig varit mera kärkomna eller mera uppmuntrande än dessa. Lärjungarna är stumma av glädje. Deras fruktan försvinner och stormen glöms bort. De hälsar Jesus som sin Befriare.

Fel sättning:
- måste ändras till:
namn och/eller e-mail:

Ändring efter värdering.