Den sjuke var rik; men rikedom kunde inte befria hans själ från synd eller avlägsna sjukdomen från hans kropp. Guds Ande drog honom till den syndares vän, som allena kunde hjälpa honom. Jesus erkänner den tro, som visar sig genom den sjuke mannens ansträngningar att under så stora svårigheter komma nära intill sin Herre, och han höjer sin milda röst och säger till honom: ”’Var vid gott mod, mitt barn. Dina synder är förlåtna.’” (Matteusevangeliet 9:2.) Mörker och förtvivlan försvann från den sjukes själ. Guds kärlek förde med sig förlåtelse för synden och fullkomlig frid till hans hjärta, och den återspeglades i hans ansikte. Den kroppsliga smärtan är försvunnen, och han står alldeles förvandlad inför den förvånade mängdens ögon. Den hjälplöse förlamade är återställd till hälsa, och alla hans synder och överträdelser är förlåtna. Han har nu erhållit det vittnesbörd om Guds nåd, som han så mycket önskade. Likväl var det inte här, utan i hans eget hem, där han hade ångrat sina synder och trott på Jesu kraft att kunna återställa honom till hälsa, som Frälsarens livgivande nåd först hade välsignat hans längtande hjärta.