Men Jesus lyssnade till den bön, som kom från en kvinna, vilken tillhörde ett föraktat folk, liksom judarna skulle ha lyssnat till den. Detta gjorde han inte bara för att sätta kvinnans tro och uppriktighet på prov, utan också för att lära sina lärjungar barmhärtighet, så att de inte skulle vara villrådiga om, hur de borde handla vid liknande tillfällen, sedan Jesus hade lämnat dem, och de inte längre kunde vända sig till honom för råd. Jesu avsikt var, att de skulle få ett djupt intryck av kontrasten mellan det kalla och hjärtlösa sätt, varpå judarna skulle behandla en sådan bön, vilket visade sig i hans uppförande mot kvinnan, och det kärleksfulla sätt, varpå han önskade att de skulle behandla sådana nödlidande, vilket han visade, i det att han till slut uppfyllde hennes begäran och återställde hennes dotter till hälsa.