Jesus hade nyligen lämnat sitt arbetsfält, emedan de skriftlärde och fariséerna sökte att bringa honom om livet; men här möter han en kvinna, som tillhör ett föraktat och olyckligt folk, vilket inte hade blivit välsignat med Guds Ords ljus. Men hon låter sig genast påverkas av Kristi gudomliga inflytande och hyser fullkomligt tillförsikt om, att han är i stånd till att ge henne det nådesbevis, som hon ber om. Ingen nationell eller religiös fördom eller stolthet har något inflytande på hennes handlingssätt, och hon erkänner Jesus obetingat att vara Förlossaren, som är i stånd till att göra allt, vad hon ber honom om. Frälsaren är tillfreds härmed. Han har prövat hennes tillit till sig, och han uppfyller nu hennes bön och fulländar sin undervisning för lärjungarna. Han säger, i det att han vänder sig till henne med en kärleksfull och mild åtbörd: ”’Kvinna, din tro är stor.” I samma stund blev hennes dotter helad, och den onde anden besvärade henne inte mera. Kvinnan gick bort i tro på sin Frälsare och gladde sig över, att hennes bön blivit hörd.