Det som föregick, medan Jesus stannade, var så utomordentligt intressant, att till och med den bekymrade fadern tålmodigt gav akt därpå och betraktade det med djupt intresse. Då kvinnan, som var återställd, gick bort med glädje, uppmuntrade det honom till att tro ändå mera fast på, att Jesus var i stånd till att uppfylla hans egen bön och göra hans dotter helbrägda. Hoppet stärktes i hans hjärta, och han bad nu Frälsaren om att skynda sig med honom hem till hans hus. Men under det att de gick vidare, trängde en person sig genom mängden med ett budskap till Jairus och omtalade för honom, att hans dotter var död, och att det var till ingen nytta att vidare besvära Mästaren. Jesu medlidsamma öra uppfångade de ord, som nästan utsläckte den bedrövade faderns förhoppningar. Frälsarens hjärta händrogs till den bekymrade fadern, och han sade till honom: ”’Var inte rädd. Tro endast, så får hon liv igen.’” (Lukasevangeliet 8:50)