Nu hade det gyllene tillfället kommit. Hon var i den Store Läkarens närhet. Men mitt i all denna förvirring kunde hon inte tala så, att han kunde höra henne, och hon såg bara hans form, då han gick förbi. Hon fruktade för, att det sista tillfället till att erhålla hjälp nu skulle gå förlorat, och hon trängde sig därför fram, under det att hon sade till sig själv: Om jag bara kommer vid hans kläder, blir jag helad. Hon begagnade tillfället, då han gick förbi, räckte ut sin hand och rörde vid fållen på hans klädnad. Men i samma ögonblick märkte hon, att sjukdomen hade försvunnit. Hälsa och styrka trädde i stället för svaghet och smärta. Hon hade samlat alla sina troskrafter, i det att hon rörde vid Jesus, och hon blev frisk.