I det att Jesus såg på kvinnan, vidhöll han sin önskan om att få veta, vem det var som rörde vid honom. Då hon märkte, att det var förgäves att dölja sig, kom hon självande fram och föll ned inför hans fötter. I hela mängdens åhörande omtalade hon för Jesus sin enkla berättelse om sitt långa och tröttsamma lidande och om, hur hon ögonblickligen hade erhållit hjälp, då hon rörde vid fållen på hans klädnad. Hennes berättelse avbröts av tacksamhetstårar, i det att hon gladde sig över den fullkomliga hälsa, som hon inte hade känt till under tolv långa år. Istället för att bli vred över hennes djärvhet, prisade Jesus hennes handling, då han sade: ”’Min dotter, din tro har frälst dig. Gå i frid.’” (Lukasevangeliet 8:48) Genom dessa ord upplyste Jesus alla de närvarande om, att det inte var beröringen av hans kläder, som hade frälst henne, utan att det var den uppriktiga tro, som hade vänt sig till honom och innerligt bett om hans gudomliga hjälp.