De sovande lärjungarna väcks av den härlighet, som lyser upp hela berget. De betraktar med fruktan och förvåning sin Mästares strålande ansikte och skinande kläder. Till en början bländas deras ögon av den överjordiska klarheten; men efter som de blir i stånd till att uthärda det märkvärdiga ljuset, märker de, att Jesus inte är ensam. Två härliga gestalter står hos honom och samtalar med honom. Det är Moses, som talade med Gud ansikte mot ansikte under Sinais ljungeldar och tordön, och Elia, den Guds profet, som inte smakade döden, utan fördes till himmelen i en eldsvagn. Dessa två, vilka Gud ansåg lämpligt att gynna framför alla andra, som hava levat på jorden, var utsända av Fadern, för att bringa himmelens härlighet till hans Son och att trösta honom, i det de talade med honom om hans verks fulländande och i synnerhet om lidandet, som han skulle utstå i Jerusalem.