Enär lärjungarna sålunda lät sig överväldigas av sömnen, förlorade de anledningen till att höra samtalet emellan de himmelska sändebuden och den förhärligade Förlösaren. Men då de plötsligt vaknar upp från sin sömn och ser den upphöjda synen framför sig, uppfylls de med helig glädje och vördnad. I det de ser på sin käre Mästares strålande form, är de nödsakade till att skygga sina ögon med händerna, emedan de annars inte är i stånd till att uthärda den obeskrivliga härlighet, som omgiver honom, och som utsänder ljusstrålar liksom solen. En kort stund ser lärjungarna sin Herre upphöjd och härliggjord inför sina ögon och ärad av de strålande väsen, vilka de känner igen som Guds benådade tjänare.