Men Jesus svarade och sade till dem: ”’En enda gärning gjorde jag, och ni blev alla häpna. Därför att Mose har gett er omskärelsen – egentligen kommer den inte från Mose utan från fäderna – så om ni en människa på en sabbat.” (Verserna 21, 22) Jesus hänvisade till, hur han hade botat den sjuke på sabbaten, och visade, att det var i överensstämmelse med sabbatsbudet. Om det var tillåtet att omskära en människa på sabbaten, måste det visserligen vara rätt att hjälpa de nödlidande, att göra ”hela människan frisk på en sabbat.” Han sade: ”Döm inte efter skenet, utan fäll en rätt dom!’” (Johannesevangeliet 7:24) Den frimodighet, varmed Jesus försvarade sig och uttolkade lagens andliga betydelse, bragte rådsherrarna till tystnad och förmådde många av dem, som hörde honom, att säga: ”’Är det inte den mannen som de vill döda? Nu talar han öppet, och de säger ingenting till honom. Har då rådsherrarna verkligen blivit övertygade om att han är Messias?” (verserna 25, 26) Många av dem, som bodde i Jerusalem, och som inte var ovetande om det judiska rådets avsikter angående Jesus, var starkt påverkade av hans lära och hans heliga och vördnadbjudande uppträdande samt var böjda för att anamma honom som Guds Son.