Högtiden varade en vecka, och under hela denna tid rådde stor glädje och festlighet i templet. Offringarna föregick med stor prakt, och musikens toner blandade sig med folkets pris och jubelrop. Så snart det dagades, blåste prästerna länge och starkt i sina silverbasuner, och folket svarade med sina basuner, och deras glädjesrop ljöd från de gröna hydorna över höjderna och dalarna och hälsade högtidsdagen välkommen. Därpå drog prästen ett krus vatten ur Kidrons bäck och lyfte det högt upp under basunernas ljud, medan han steg upp för templets breda trappor och höll takt med musiken med långsamma och avmätta steg, i det han sjöng: ”Våra fötter skall stå i dina portar, Jerusalem.”