Festen nalkades sitt slut. Morgonen grydde på den sista av dessa stora högtidsdagar, och folket var nu uttröttat av den långvariga festen. Då hov Jesus plötsligt upp sin röst med en stämma, som ljöd klart genom templets förgård: ”’Om någon törstar, så kom till mig och drick! Den som tror på mig, ur hans innersta skall, strömmar av levande vatten flyta, som Skriften säger.’” (Johannesevangeliet 7:37, 38) Folkets tillstånd gjorde denna inbjudning märkbart betydelsefull. De hade deltagit i den prakt och i de högtidligheter, som nu snart var slut. Deras ögon hade blivit bländade av de mångfaldigt färgade ljusen, och deras öron hade lyssnat till den härligaste musik. Men det fanns dock här ingenting, som uppfyllde andens behov eller tillfredsställde den törstande själen med det vatten, som inte förgås. Jesus inbjöd dem att komma och dricka av livets källa, som i dem skulle bli en uppvällande källa till evigt liv.