Den gudomlige Lärarens ord framställde evangelium på ett betydelsefullt sätt. Mer än aderton hundra år har gått, sedan Jesu läppar uttalade dessa ord i flera tusen törstande själars åhöro. Men de är lika tröstefulla, uppmuntrade och hoppingivande för våra hjärtan i dag, som för dem, vilka anammade dessa ord i det judiska templet. Jesus kände till det mänskliga hjärtats behov. En tom prakt, rikedom eller ära kan ej tillfredsställa hjärtat. ”’Om någon törstar, så kom till mig och drick!” Rika och fattiga, höga och ringa – alla är välkomna! Han lovar att uppliva det nedtryckta sinnet, att trösta de bedrövade och att gi de missmodiga hopp. Många av dem, som hörde Jesus vid detta tillfälle, var bedrövade över felslagna förhoppningar. Några närde en hemlig sorg, medan andra sökte att tillfredsställa själens oroliga trånande efter denna världens ting och mänskligt beröm. Men när de hade vunnit allt detta, erfor de, att de hade grävt en brunn, från vilken de ej kunde erhålla något att släcka sin brännande törst med. Mitt under den härliga scenens prakt och glimmer var de missnöjda och bedrövade. Detta plötsliga rop: ”’Om någon törstar” – väcker dem ur deras sorgmodiga sinnesstämning, och när de hörde de ord, som följde strax därpå, tändes nytt hopp i deras hjärtan. De vänder sina blickar till Livgivaren, som står inför dem i sitt majestät. Hans gudomlighet utstrålar genom hans mandom och uppenbarar hans himmelska kraft med ord, som gör ett djup intryck på deras hjärtan.