Kristi rop till törstande själar ljuder ännu i dag. Det ljuder för oss med än större kraft än till dem, som hörde det i templet på Lövhyddohögtidens sista dag. Jesus erbjuder de trötta och betungade att dricka det eviga livets vatten. Han bjuder dem till att söka vila hos honom. Han vill bära deras bördor; han vill skänka dem frid. Jesaja beskrev Kristus flera hundra år före hans ankomst såsom ”en tillflykt i stormen… ett skydd mot störtskuren” och ”som skuggan av en väldig klippa i ett törstigt land.” (Jesaja 32:2) Alla, som kommer till Kristus, erhåller hans kärlek i sina hjärtan, vilken är det vatten, som uppväller till evigt liv. De, som erhåller denna kärlek, förmedlar den åter till andra genom goda gärningar, kristliga råd och ett exemplariskt leverne.